Jag läser just nu en bok av yogaläraren Donna Noble. Den handlar om att utöva och lära ut kroppspositiv yoga. Det är en av de bästa böcker jag läst om yoga. Men detta inlägg ska inte handla om boken som sådan. En recension kommer när jag läst ut boken.
Detta inlägg ska handla om den pompösa rubriken jag satt på inlägget – mångfald, jämlikhet och inkludering i yoga. Och mer specifikt utifrån ett citat som Donna Noble har formulerat.
Diversity is being invited to yoga, equality is being able to access yoga and inclusion is being allowd to practice.
– ur Teaching body positive yoga av Donna Noble
Citatet har hon formulerat utifrån ett citat av Vernā Myers som lyder ”Diversity is being invited to the party, inclusion is being asked to dance.”
Jag har blivit allt mer medveten om hur viktigt det är att reflektera över hur jag uttrycker mig som yogalärare och hur jag marknadsför mig och mina kurser. Donna Noble skriver att vi bör tänka tillbaka på vad det är vi själva skulle önskat att vi visste första gången vi provade på att yoga. För mig är det så mycket!
Jag minns den allra första yoga-klassen jag deltog i. Den var annonserad som poweryoga. Inga förkunskaper. Ingen erfarenhet. Ingen uppfattning. När jag gick därifrån var min bild av yoga bekräftad. Det var inget för en person som jag. Inget för någon som levde med stelhet, var oflexibel, hade problem med andningen och lever i en xlnt-kropp. Det tog många år och en helt annan väg innan jag landade där jag är.
Yoga är för alla är en devis som vi ofta hör. Men vad innebär det egentligen? Jag läser och hör yogalärare säga att alla kan komma till mina klasser, du behöver inga förkunskaper och du kan komma som du är. Men hur ärliga är vi om vi säger så? Har vi verkligen reflekterat över vårt eget budskap och hur det stämmer med till exempel de fysiska förutsättningarna olika individer har? Känner sig alla välkommen? Eller har vi reflekterat över hur det ens fungerar på den fysiska platsen vi undervisar på? Kan alla ta sig till yogasalen?
Det har varit ett tag nu när jag har valt att inte använda frasen yoga är för alla. Mycket för att jag vet att det finns hinder för många att faktiskt ta sig till yoga-salen. Men även för att det som faktiskt krävs för att låta alla delta inte finns på plats. Jag kan inte alltid, på alla platser arbeta som jag önskar. Jag vill inte utlova något som jag inte kan hålla.
På senare tid har jag ändå kommit fram till att yoga verkligen är till för alla. Jag behöver bara se till att göra yoga tillgängligt. Enkelt va?! Nej. Det är inte enkelt. Med det krävs att jag fortsätter att reflektera över hur jag uttrycker mig när jag undervisar och hur jag marknadsför mig som yogalärare och mina klasser och kurser. Jag har brottats med att lyfta fram mig själv som yogalärare. Ja, den galna kvinnan på vinden säger till mig att jag inte passar in och inte duger. Men jag har bestämt mig för att börja stänga dörren till vinden och våga. Även om det kommer att ta tid, så går det. Ett steg i taget. För det är det här jag vill och jag vet att jag både kan och gör det bra.
